Aj, aj, riktigt aj, chili...

Jag var till Överby trädgårdsskolas butik igår. Ut kom jag med bl.a. en chilipaprika som egentligen inte alls var till salu. Den var lite spännande, för den var brun! Jag tog först en tugga av den och tyckte den var lite mesig. Sen en till och konstaterade det var spark i den och riktigt god smak... När jag svängde in på parkeringsplatsen på jobbet tog jag en tredje tugga. Sen var jag rätt glad vi hade mjölk på jobbet...

Halväten chili. (Som inte ligger på en disktrasa).

Den mycket hjälpsamma mannen på Överby tyckte jag skulle grodda dem. Så sagt och gjort. Jag grävde fram en blogg om chiliodling och apade efter. Hälften av fröna griddade jag och resten torkar jag och försöker grodda nästa vår.

De är inte så dumma de där chiliodlarna! Fiffigt sätt att grodda på, tror jag!

Det visade sig att chilin var mycket stark. Den brände i fingrarna och var för stark för att jag skulle kunna äta den som sådan. Så jag bestämde mig för att göra chiliolja. Man tager den chili man haver och häller över olivolja.

Så nu väntar jag ivrigt på ungefär söndagen, då chilifröna borde ha börjat slå skott!

PS: Om ni hanterar chilifrön. Gör det med handskar. Jag gjorde inte det. Jag tvättade däremot händerna. Följande morgon råkade jag smaka på mitt finger. Och brände mig i munnen. Att tvätta händerna en gång till resulterade i att jag bara spred ut chilin. Så den brände mera. Att tvätta med mjölk fungerar inte. Inte heller att putsa med smör. Men tillräckligt med tvål och tvättmedel så blev det bättre. Inget jag rekommenderar!

Edit: Nu har jag groddat mina chilifrön i nästan en vecka. Inget verkar hända. Dock läste jag på nätet att det tar väldigt länge grodda vissa chilin. Experimentet fortsätter...